aife

Jag tycker att det är konstigt att man ofta värderar kärlek som i jag är kär i dig-kärlek, högre än vänskapskärlek eller nära relationer. Den andra beskriva sorten är så mycket lättare att ta in, luftiga och mer sockervaddig utan kladd. Man slipper det bitterljuva som kommer med jag är kär i dig-kärlek och får bara det ljuva. Jag tycker att det låter fantastiskt. Men varför kan vi aldrig bara nöja oss med att saker är bra? Det måste tydligen ibland göra himlastormande ont också. Men det är väl så vi vet att vi lever, när vi efter allt det söta känner den bittra eftersmaken som vi tar in med glädje trots att vi avskyr den mer än allt annat.

cobrasnake

Såhär snygg tänkte jag vara ikväll!

Sitter och kollar genom arkivet här på bloggen, dessa bilder är tagna för två år sedan. Gud vad tiden har gått fort! Jag och Lisa la verkligen ner våran själ i en massa projekt på den tiden, saknar det! Vi måste verkligen ta upp det igen, nu när det är sommar och ingen skola. Kommer säkert att publicera massa mer gamla bilder, blev jättenostalgisk nu, haha.

Nora

bild: Anna Cajmatz, aaccz.blogg.se

Ibland hänger jag på Annas diskbänk.

Okej, dagsrapport! Idag har jag...sovit i tolv timmar, vaknat med en ångest över att jag slösat bort tre timmar mer än nödvändigt av mitt liv på att sova. Sedan gick jag ner till stan med Linnea, för att sedan fika en timme eller så. Träffade mamma, shoppade!! Yey. Behövde lite nya grejer. Kan kanske visa imorgon, om jag orkar ta mig i kragen och ta bilder, haha. Nu ska jag planera mitt liv!

PUSS
Nora

Jävla pissväder. Jaja, man har iallafall ursäkt för att sitta inne och fika eller kolla på film hela dagarna!

Nora

När jag blir stor ska jag bli tillräckligt rik för att ha matchande underkläder varje dag.

1. Vårat kreativa kaos i bildsalen.

2. Våra inspirationsböcker, min och Lisas.

3. Lollo och jag är fett snygga.

Kommer vi någonsin att vänja oss vid att vi inte kan få allt vi vill ha? Kommer vi någonsin att acceptera att vi inte kommer att bada i våra drömmar med lyxigt överflödigt skum? Och framför allt, bör vi välja oss vid tanken?

När man accepterar att allt inte kommer att gå den vägen man vill, när man inser att livet inte är supermario och att bara man duckar i tid så kommer man till målet, kommer inte också drivkraften som håller oss till liv då sakta att slockna? Vissna och förvandla livet till en ständig gråzon utan nyanser av karaktär?

Jag vet inte. Vet ni?

Sitter på skolan och gör en inspirationsbok. Jag älskar vårat program!

 Nora