aife

Jag har tänkt på en sak. När jag var yngre, hade jag oftas den här härliga känslan av allt jag kunde allt, bara jag ville. Gick det inte, så såg jag det som jag inte hade försökt tillräckligt. Sedan blev man äldre, och saker blev svårare. Jag intalade mig själv, att börja se saker mer realistiskt, för att inte hoppas på för mycket och sedan bli besviken. Men till vilken nytta då? Jag sänkte ribban, så mina prestationer . Varför? Varför inte fortsätta tänka som när man var liten, då ingenting var omöjligt. Jag har nu börjat tänka tillbaka, tänka som då när jag var liten och naiv. För det är nog det bästa jag kan göra, så nu mina vänner, så ska jag tänka om. Inga bakslag här inte, jag kan om jag vill.

Just det, när jag var liten, så bestämde jag mig för att när jag blev stor och rik, (jag skulle bli rik, det hade jag ju bestämt), så skulle jag ta ett flygplan till fattiga länder fullt med rispuffar, för man skulle få in en massa rispuffar om man tog bort stolarna! Så enkelt. Sedan skulle vi sitta där och äta rispuffar.

Nora