aife

Kommer vi någonsin att vänja oss vid att vi inte kan få allt vi vill ha? Kommer vi någonsin att acceptera att vi inte kommer att bada i våra drömmar med lyxigt överflödigt skum? Och framför allt, bör vi välja oss vid tanken?

När man accepterar att allt inte kommer att gå den vägen man vill, när man inser att livet inte är supermario och att bara man duckar i tid så kommer man till målet, kommer inte också drivkraften som håller oss till liv då sakta att slockna? Vissna och förvandla livet till en ständig gråzon utan nyanser av karaktär?

Jag vet inte. Vet ni?