aife

Jag tycker att det är konstigt att man ofta värderar kärlek som i jag är kär i dig-kärlek, högre än vänskapskärlek eller nära relationer. Den andra beskriva sorten är så mycket lättare att ta in, luftiga och mer sockervaddig utan kladd. Man slipper det bitterljuva som kommer med jag är kär i dig-kärlek och får bara det ljuva. Jag tycker att det låter fantastiskt. Men varför kan vi aldrig bara nöja oss med att saker är bra? Det måste tydligen ibland göra himlastormande ont också. Men det är väl så vi vet att vi lever, när vi efter allt det söta känner den bittra eftersmaken som vi tar in med glädje trots att vi avskyr den mer än allt annat.